Mitt namn är Karin Sahlin och jag brinner för människors välmående och psykiska hälsa. Jag har själv erfarenhet av psykisk och fysisk ohälsa och har fått erfarenhet av hur mycket gemenskap och kreativitet gör för välmåendet.

Den här idén föddes utav att jag precis hade genomgått en svår och allvarlig operation som gjorde att jag var både mentalt och fysiskt medtagen. Jag insåg att jag behövde vila och återhämta mig och jag valde därför att börja besöka en mötesplats i Malmö. Det skulle visa sig att det var precis vad jag behövde. Jag hamnade i ett sammanhang, en gemenskap och det gjorde att jag kunde läka. Det var under den här tiden jag insåg hur enormt mycket det gjorde av att få vara på den här platsen med andra människor och hur fort jag inte bara mådde bättre, utan stundtals blev så klartänkt och hel att jag visste vad jag ville göra framöver. ”Det Här vill jag att fler ska få känna!”.

Tänk om jag istället hade valt att vara hemma, för det skulle jag ju kunna vara. Det var då jag insåg hur mycket gemenskap och andra människor faktiskt har på vår mentala och fysiska välmående. Vi behöver varandra. Vi är inte starka på egen hand, vi är starka tillsammans.

Det har blivit en ganska isolerad värld där vi idag är vana vid skärmar och likes. De personliga mötena har försvunnit mer och mer och byts ut mot mer effektiva lösningar. Men jag tror att vi fortfarande är människor och vi har behov av att träffa andra, prata, dela erfarenheter och svårigheter, lära oss nya saker, uppleva andra perspektiv och känna gemenskap.

Det är inte lätt att lära känna nya människor idag, man kanske flyttar till en ny stad, man får ändrade livsförhållanden och vips så kan det lätt bli rätt isolerat. Eftersom det är så tabu så går vi hellre och gömmer oss hemma än att visa att vi inte har en toppendag eller mår toppen. Men det är ju egentligen då vi verkligen behöver andra.

Jag har själv gått igenom flera svåra perioder i mitt liv men något jag fått erfara speciellt under senare tid är hur j*kla mycket bättre jag mått av att vara en del i en gemenskap. Det är som att jag känt att trots att jag verkligen mått piss så är jag välkommen, accepterad, behövd och älskad – ändå.

När livet har slagit kullerbutta med mig så har jag gång på gång hittat ett lugn i skapandet. Det är något visst att bara få strunta i alla världsproblem en stund och bara fokusera på färgen som jag vill måla med eller hur min nya mössa ska se ut. Plötsligt kan orosmolnen få jobba i bakgrunden och jag får tid att varva ner och balansera hela systemet igen.

Jag tror egentligen att vi människor inte är så jättekomplicerade varelser. Vi behöver kärlek, glädje, gemenskap och känna oss behövda av andra. Då kommer man rätt långt. Jag tror vi också behöver inse vikten av återhämtning och att få varva ner, det är en del av balansen vi behöver. Det finns i naturen överallt; natt och dag, yin och yang, kyla och värme, glädje och sorg, torrt och blött. Ingen blomma i världen skulle klara sig på bara sol.

Jag vill skapa är en ideell förening för människors välmående. Ett ställe där man känner att det är ok att bara få vara ett tag, utan krav på prestation eller social förmåga. Vi har alla bra och dåliga dagar och detta ställe ska vara till för både när man är glad och kreativ till nedstämd och kanske behöver en kram. Ett ställe där man kan få andas ut, hämta nya krafter och bli stärkt. Det är min stora dröm jag vill göra verklig.